melindaholmstrom

Min underbara mormor gick bort i Torsdags vid 11.32 tiden. Min sorg är så stor, detta känns verkligen som en stor mardröm som jag bara vill vakna upp ur. Det känns så overkligt, att min älskade underbara mormor som alltid funnits där för mig... är borta... helt obeskrivligt.
Mormor flyttades till ett hem förra veckan hon var bara där i några dagar då i torsdags hon gick bort. Alla i släkten fanns där med henne när hon gick bort. Jag satt och höll henne i handen då jag plötsligt började se att händerna började bli blåa, fötterna blev kalla. Då förstod jag vad som höll på att hända. Jag bad till gud, jag greppade hennes hand hårt och pussade den hur många gånger som helst. Det kändes som om hon var förlamad i hela kroppen fast hon bara var det på höger sida, men hon blev helt svag i vänster hand. Jag såg hur hon knep till med ögonen och sedan blev normal och blundade, det var då hon gick bort när hon hade knipit med sina ögon. Den stunden så började allt snurra och jag förstod ingenting. Jag fick lock för öronen och det kändes som en dröm, ville nypa mig själv för att verkligen se om jag drömmde. Jag kunde inte för jag stor grät och höll hårt i hennes hand.

De som jobbade där, sa att de skulle fixa till henne lite och att vi kunde gå utanför och vänta en stund, vi fick fika medans. När vi kom tillbaka hade hon på sig en jättefin blus som jag kommer ihåg att hon har haft när hon varit hos oss. Jag brast i stor gråt och gick fram till henne, hon hade öppen mun, öppna ögon och hade en fin lila blomma i handen. Vi försökte stänga hennes ögon men det gick inte för att hon dog så. Det var verkligen hemskt, jag viskade i hennes öra att jag älskade henne och att hon skulle hälsa gammel morfar som väntade på henne uppe i himmlen. Jag pussade henne flera gånger i pannan. Det var så svårt att säga farväl, det gick inte. Det kändes som om hon inte var död att det bara var en dröm.

Mormor hade akut leukemi, lunginflamation, urinvägsinflamation , fick en stor stroke och var förlamad i hela höger kropps halva. Hon hade redan fått lunginflamation innan på sjukhuset. Mormor var en så strk person. Hon blev 85år gammal och fyller om en månad. Det var så hemskt för att min mamma fyllde år i torsdags då mormor gick bort. Den dagen kommer jag för alltid att minnas.

Vi har tänt en massa ljus och ställt upp en massa foton på våran öppna spis, varje dag ska ljusen brinna hela tiden. Jag går och sätter dit nya ljus hela tiden och står och kollar på alla foton och börjar gråta.

♥ ♥ Du var en stark kvinna som såg, ja alla oss du kom ihåg. Vi saknar dina kramar, din röst i telefon, ja att du är här och ser med dina ögon.

Vi kommer alltid bära dig vid vårt hjärta, det är skönt att du nu slipper din svåra smärta. Ett ljus brinner för dig dag som natt, du för oss var en underbar skatt.
Vila, ja vila i frid,
nu slipper du ta mer strid, mot din sjukdom du kämpat så tappert,
nu önskar vi dig något vackert.

Sov gott kära du,
Sov gott rara du,
vi hos dig för alltid kommer vara.♥ ♥
♥♥♥♥

Saknad... Det finns en saknad, som alltid stannar.
Det finns en saknad, som aldrig ger sig av.
Det finns en saknad, som alltid blommar.
En sådan saknad har jag...
Mina ögon kan tindra, mina läppar kan le. Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se

Morfar ta hand om mormor♥♥♥♥